Mat, Mygg, Massage och Moln...

Werner & Werner!

Efter mycket påtryckningar tvingades Rizwan och Patrik att gå en Thai Cookery School. Inte för att de inte kan laga mat (tvärtom de lagar i princip all mat hemma) utan för att deras respektive inte når upp till de förkunskaper som krävs (läs koka ris). 4 rätter avhandlades och förväntningarna på hemmaplan har ökat dramatiskt från stora till större. Tyvärr fick de inte lära sig hur man gör en "hot plate" som ser mycket mer avancerat och dramatiskt ut på restaurang...

Hot, hot, hot...

Banana-pancake på stan!!! Yummie!!!

Att det finns insekter i tropikerna visste vi men att de var tränade mördarmaskiner med en omättlig blodtörst hade vi inte riktigt räknat med. Nenna gick ett par tuffa ronder mot en mutant-mosquito. 
Utgången blev inte riktigt som Nenna hade tänkt sig...

Men nu är myggj-n död!

Vi har fallit till föga för alla "massage, massage, massage..." rop och har lagt oss på maddrasserna för att bli knådade. Vi har också gått med på att fixa våra stackars fötter. Gud vet vad de använde för medel, men tånaglarna var gula efter deras behandling... Fast mjuka fötter fick vi!
Man kan välja mellan en skön oljemassage eller ett tufft pass som innefattar både armbågar och hälar (massörens hälar och armbågar alltså).

Down & out!

Nu ska vi bli fina...

Trots gåvor och offer till vädergudarna varje morgon har solen uteblivit några dagar med regn som följd och sparsamt med pooldopp. Men det växlar ganska mycket så det brukar bli fint på förmiddagen för att övergå till regn på eftermiddagen. Hur som helst så håller sig temperaturen på runt 28 grader hela dagen. Helt ok!

De dimhöljda bergens turister...

A night on the beach!

Alice som det A-barn hon är har nu lärt sig borsta sina två tänder alldeles själv. Hon saknar dock tidsuppfattningen något och kan hålla på hur länge som helst med borsten.

Borsta tänderna när du är riktigt glad...

Ikväll blir det nyårsfirande på äkta Thai-manér...Too loud, too much and all night long!!!

From all of us to all of you a Happy New Year!!!!!!

Vi flytt' int'!...eller okej då...

Vräkta från vårt fina hotell...

Känn ingen sorg för mig, Twinbay Resort...

Det kom ett fax; Sir, this message come for you.

Eeeeh...?

Där står det att resebyrån har bokat vistelsen till 27/12 (dvs samma dag som faxet kom) istället för den 5/1 som det var planerat från början. Nya gäster var på väg in och personalen undrade varför vi stod och hängde vid poolbaren.

Förhandlar-Rizwan tog telefonen påeldad av en milt uttryckt uppjagad Helena. Gilla och Patrik lutade sig lugnt tillbaka och tittade på skådespelet. Låt spelen börja!
3,5 timme senare efter flera turer fram och tillbaka om vilket hotell, vilken nivå (läs stjärnor) samt andra kompensationer (ännu ej utredda) anländer en pick-up lastad med familjen Taikon till Nakara Long Beach Resort.

En lastbil kommer lastad, med vad då?

Vi kan konstatera att vi bytt upp oss ännu en gång. Nu är det endast 41 steg till havet.

 

Innan dess har vi hunnit vara på en julmiddag med en enorm buffé med allehanda uppträdanden á la talangjakt 2010 på thailändska...

Vad gör de på scen, pappa? Eh...vet inte.

Jultallrik direkt från grillen!

Mums!!!

Vi har också haft blodvite med ett uteblivet sjukhusåk...
Astrid trampade på något vasst på stranden och skar upp tån. Som tur var fanns det en fantastisk amerikansk läkare på plats och kunde plåstra om henne. Så då slapp ju ambulanshelikoptern komma och hämta mamma Nenna ;)
Astrid har badförbud i några dagar men får lov att titta på hur mycket DVD hon vill! (Men vad hjälper väl det...?)

Nu har vi som sagt landat på vårt nya hotell och med 2 pooler, 200 graders horisontvy (Rizwans egen mätmetod) och en bar alldeles vid stranden känns livet lika bra som innan!!!

Här är det snart gala middag på nyårsafton så vi funderar på att sy upp lite festkläder... Närå!

God Jul!!!

Astrid ska ner i havets djup! Well prepared...

Vi fortsätter att ha det gott på Koh Lanta. En vecka har passerat och vi har hittat en skön semesterlunk. Tänk, två veckor till! Kan det bli mer vacasióne?

Pappa Patrik får se upp.

Alice premiärdopp i havet!

Blöjbyte vid stranden...

Vågsurfing! Vilka vågor kanske ni undrar.. Men det kom några rätt stora :-)

Vi bygger också snö...sandgubbar här...

"Big Bertha" åker skidor (?) Inte mycket till huvudvolym där...

Vem hade smugglat med sig tomteluvor till alla...? Om inte mormor Kerstin! Så från oss alla till er alla: En riktigt God Jul!

Vi har förlovat oss!

Han frågade och hon sa ja...

Vi har blivit fler!

Lämnar Ao Nangs hamn.

Fina vyer av Railey Beach.

Efter en båttur på ett par timmar var vi framme på Koh Lanta. En schysst tur med luftkonditionerade hytter.

Underhållning på hög nivå...

Sussa hos pappa.

Tuk-Tuk chaffisarna leker huggsexa med turisterna och Förhandlar-Rizwan (?) hittar en äldre man som kör oss för 120 Baht från färjan till hotellet som ligger ungefär 3 km bort. Efter några timmar på hotellet kommer svärmor Kerstin och familjen Grahn (Gillas syster Helena, hennes man Patrik och deras två döttrar Astrid och Lily)!!! Nu är vi samlade inför Jul och Nyår!

Mormor Kerstin äter middag vid havet.

Twin Bay Resort visar sig vara en liten oas där vi kommer att njuta för fulla muggar. Det är vi och en massa andra barnfamiljer :-) Eftersom semesterfirande med en massa barn överallt är nytt för Gilla kommer det ta några dagar att acklimatisera sig. Insikten att vi numera är en del av detta måste få smälta in långsamt... Som tur har "Happy Buddah" (Alice) fortsatt att vara en lite pärla.  Hon är stora tjejen och har numera två tänder som sticker fram i underkäken.

För att ta oss in till byn har vi numera vår EGEN tuk-tuk! Vi har hyrt en för en vecka och Rizwan kör nu fram och tillbaka som en inföding :-) Ännu en gång skulle Barnombudsmannen baxna när vi placerar barnvagnen på flaket...

Mormor Kerstin drar Alice på stranden.

Helena och Lily i poolen.

Astrid visar stolt upp vad...

...pappa Patrik har byggt.

Just another day in paradise...

Vyn från stranden!

 Nu har vi varit här i 6 dagar och livet börjar få rutiner...träning på morgonen (inte så ofta), fika på stan, en kort promenad, lunch på stan, bada i poolen, en öl på uteplatsen, middag på restaurang, öl på uteplatsen (igen) och sussa gott inför nästa hektiska dag...puh!!!

Promenad i den svala morgonluften.

Hurtbulle på väg mot hotellfrukosten ;)

För att bryta rutinen skippade Gilla poolen och tog Tuk-Tuk till ett Spa där två timmar av behandlingar avlöste varandra. Gissa vad Rizwan och Alice gjorde? Jo, fikade på stan! Väl inne på vårt favvo-fik så var genast 3-4 servitriser där och drog och slet i att få hålla Alice. Pappa Rizwan kämpade emot väl men såg att kaffet höll på att kallna och gav med sig. De höll på med Alice i säkert 30 minuter totalt. Det är jobbigt att resa med barn, det vet vi nu... ;) Det är dock numera lätt att sortera äkta barnkära thailändare från "barnkära" försäljningsstrateger...lite för trevliga.

Alice har nu fått sin första tand (vänster under) och biter frenetiskt på det mesta. I Thailand där barnen generellt är något mindre än Alice dryga 8,5 kg kärlek är de fascinerade över att hon redan har fått tand vid 5,5 månads ålder.

Äkta barnkär thailändska!

Ingen av de barnkära små thailändska servitriserna orkar hålla Alice särskilt länge utan måste turas om. Alice åker som en flipperkula från famn till famn runt i lokalen medan mamma och pappa lugnt och stillsamt avnjuter sin middag.  En fin service som ingår i priset :)

 

Premiärdoppet!

Den ouppvärmda poolen står i skarp kontrast till babysimmet i Hagabadets 30 gradiga bassäng för Alice. Men förmodligen dämpar hennes hull det kalla vattnet och hon njuter av att bada för att sedan stiga upp och värma sig i solen med lite välling. Mmmm...härligt!!!

Kul med pappa i poolen!

Igår kväll dök helt oväntat ännu en strategi att hålla borta påflugna försäljare upp då det kom lite kvällsregn och vi hade ett paraply med oss; Den sjunde - och hittills mest effektiva  - metoden är att helt sonika rikta det uppfällda paraplyet mot försäljaren och passera under tystnad. Prova själv vid tillfälle!

Charterträsket...

Mai tai, mai tai, boxing fight on friday night, mai tai, mai tai...
En bil med högtalare på taket åker omkring flera gånger om dagen och skriker ut detta varje dag! Det väcker Alice ibland och ilska hos oss, lite medelåldersförbannad blir man... ;)
Charterträsket har nått en höjdpunkt som vi förutsåg skulle ske när vi väl hade kommit hit... :(
Vi har dock hittat en del oaser som vi håller oss till.
Det ena är ett kafé som heter Ideary där de till skillnad från Starbucks högre upp på gatan gör kaffe med en riktig espressomaskin! Skämmes Starbucks! Efter lite träning har vi fått tjejen i disken att göra en riktig Caffe Lungo. Hon verkar glad över att kunna göra något nytt. Numera går vi bara in där så får vi en Cappucino på sojamjölk och en caffe Lungo utan att ens fråga. Ungefär som hemma!?!

Ideary!
Underbart kafé precis vid stranden bort från bilarna!!!

Stranden är fin men tyvärr packad med top-less Charter-Svenne...

På kvällen har vi testat nya restauranger varje dag. 

Denna blev det idag.

En kväll var vi på vad som såg ut som ett skönt lugnt ställe vid stranden och käkade middag.
Alice hade precis somnat och vi skulle avnjuta vår måltid utan en massa assistans från personalen. Då börjar den här snubben sjunga och spela...I Thailand är samtliga invånare döva eller så tror de att samtliga turister är döva för volymen är hejdlöst hög!!! Helt obegripligt! Vi äter upp fort och går därifrån. Det är ett genomgående tema att ha en trubadur som spelar alldeles för högt!
Alice vaknar till och somnar om, förmodligen van vid bullret vid det här laget...
Tinnitus vid 14...   ;)

Vidål vidaajo!!! ("With or without you" U2..)

Gilla kör alkoholfria drinkar och ser ändå glad ut??!!!

Sex strategier för att undvika burdusa gatuförsäljare. Prövas i kronologisk ordning:
1. Säg vänligt Nej tack och le
2. Säg Nej tack bestämt utan leende.
3. Ignorera dem.
4. Upprepa ordagrant det de säger till dig typ "Seafood?; Seafood?" "Tuk-Tuk?; Tuk-Tuk?"
5. Be dem dra åt helvete och hoppas att de förstår svenska vilket de till 99% säkerhet gör.
6. Ge dem onda blicken och säg inte ett ord!

Ingen av ovanstående fungerar egentligen... Men Rizwan är formodligen igenkänd på gatan för numera går vi obehindrat fram och tillbaka på gatan utan att någon drar i oss...